matmatmatmatmat

Tuva har börjat äta mat, och vi snackar äta.
Jag hade räknat med försiktiga smakportioner, men Tuva är inte någon finsmakare direkt. Allt går ner, potatis, gröt, banan, kex, majskrokar. Fort ska det gå, och hon blir ruskigt arg om det dröjer en millisekund.
Hon hänger över sitt bord för att snabbare nå skeden och skriker högt.
Kan nog säga att hon gillar mat, väldigt mycket.




Numera är vårat hem (och alla kläder, inte bara Tuvas) nerkladdade med puré. Fläckigt är ju snyggt!


Vi har även besök av mormor och morfar vilket är mycket trevligt.
Här får Tuva lite litterär kunskap.

Sen upptäckte hon att den inte gick att äta, så då tappade fröken intresset.