Minnen

Satt och läste gamla inlägg i bloggen och blev både glad och lite vemodig. Tiden går så fort och jag hinner inte riktigt med. Kanske är det höstdeppen som också har satt klorna i mig, men just nu är det rätt nedåt.  : /
Trist att jag inte hinner dokumentera Max första år på samma sätt som Tuvas, men jag vet inte, tiden och lusten försvann någonstans ner i blöjhinken. Nu är jag dock sugen på att blogga igen och ska försöka få till lite mer frekventa inlägg.

Höst ja, idag har vi haft ett fantastiskt fint höstväder, äntligen, efter veckor med regn och kyla. Solen sken och sken och sken. Fint. vi var i helikopterparken en stund på em. Uppskattat!

Fast först var jag med Maria och Maja och lunchade på stan, trevligt. Lite shopping blev det också, ett par kängor till mina fötter och flourskölj till mina tänder.
Sen hämtade jag hem Rosa Kaninen från dagis.

Minus öronen så var detta tjejen jag fick hem från dagis. Lyckligare än någonsin.

När Tuva inte är kanin så är hon prinsessa. Eller en kaninprinsessa.















Max då, jo han KLÄTTRAR på allt! Ingen som helst självbevarelsedrift på den killen. Vi har varit tvungna att sätta en grind in till köket då vi hittar honom överallt utom på golvet. Nyss lämnade jag grinden öppen och några sekunder senare hittade jag Max så här.